Lite Thom-lektyr modell äldre
Kan inte somna utan spenderar istället natten med Mumford & Sons samtidigt som jag läser igenom lite i min gamla blogg. Kan konstatera följande: Sommaren 2008 var inget bra Thom-år rent känslomässigt, men fan vad jag skrev.
Hittade en liten text som jag tyckte var speciellt intressant, inte själva innehållet utan det överdrivna användandet av ord som jag i dagsläget inte ens skulle orka använda mig av. Fantasilösheten må vara på sin topp, men här är den:
Varning för bitter tonårsmelankoli
De metodiska slagen från mitt brustna hjärta är allt som övertygar mig om att jag är vid liv. Sporadiska tankar blandas i en känslomässig asymmetri som reducerar min själsliga livslängd med alldeles för många år. Att leva kan understundom vara ett lidande, att inte våga leva på riktigt är emellertid städse förödande.
Livet är en komplicerad färd, en halvdant utsträckt linje som frekvent trasslar in sig i sin egen komplexitet. Ett virrvarr av essentiella händelser och, till synes, mindre vitala intermezzos som i slutändan ska bilda en livshistoria. Jag är bara en människa, en liten obetydlig individ i en vidunderlig tillvaro. Livet skrämmer mig, det håller mig vaken om nätterna.
Andetagen kan förtälja mina känslor; en patos för kärleken, det enda som inte infinner sig.
På samma sätt som jag bär på hemligheter och samvetskval - faktum som utrönar min mänsklighet - så plockar jag stundligen på mig upplevelser och emotioner som formar någonting unikt. Att alla händelser är av vikt och spelar sin substantiella roll känns naturligt, frågorna varför och när koncipieras ändock.
Och med detta kommer tankar. Tankar och fruktan.
So the floodgates open but nothing comes out
I'm feeling no relief in my head, just doubt
But my heart keeps telling me, "Hold your ground
You'll never learn a thing if you bail out now"
Jag känner varje andetag i kroppen, hjärtat masserar min kropp med sitt konstanta utflöde av nytt och friskt liv. Med varje slag. Det jag känner i min kropp är det enda som hörs i rummet, det enda som spelar någon roll. Jag har slutat drömma, i sömnen; det så begränsade fenomenet, likaledes i mitt vakna medvetande.
Glöd, det är vad jag är i behov av. Passion. Glädje. Liv.
And I'm lonely again tonight
I can feel it like a knot in my side
They keep saying this is part of the ride, but I'm not getting stronger
