Skägglös och nöjd
Mitt hår kan andas igen. Nästan. Och mitt ansikte är typ i panik av att vara helt oskyddat. Allt detta för att få sminka sig kritvit och sedan gå runt och se hemsk ut i ett par timmar? Worth it, sure.
Men helgen var oerhört trevlig och fredagsutgången på Krogen Krogen var faktiskt över all förväntan. Mycket folk, rätt så bra drag och usla karaokeartister, precis som det ska vara med andra ord. Det enda direkt negativa jag kan komma på är att jag helt tycks glömma bort mina ilningsproblem i framtänderna samtidigt som jag börjar dricka. Får man ilningar till vardags av att dricka apelsinjuice så är det inte alls speciellt smart att tugga på både limeklyftorna samt myntabladen. Surprise, liksom.
Det var inte skönt att borsta tänderna i lördags. Alls.
Annars verkade kroppen reagera precis som den ska av lite för mycket alkoholförtärande, vilket var riktigt trevligt då jag inte kommer ihåg senast jag var riktigt bakfull. Hela lördagen spenderades i grund och botten i soffläge (tre olika soffor, men absolut ingen konkret aktivitetsskillnad) samtidigt som jag beklagade mig över hur dålig helg-tv faktiskt är. Förstår inte logiken i att lägga precis all skit under timmarna då en klar majoritet av den svenska befolkningen faktiskt ligger i sofforna och verkligen inte orkar göra något annat av värde. Men men, logik är väl överskattat antar jag.
Hann dock med en tur förbi Norra Kyrkogården med Maja och Unneby där ljus tändes och händer frystes. Finkänsligheten från min egen sida kanske inte var på topp då jag inte, likt Maja, köpte ett ljus för bekanta samt ett ljus för familj, utan istället köpte ett ljus för de individer som jag gillade och, ja. Logik är underskattat.
Lunden var dock oerhört vacker och den lilla pumpalyktan med meddelandet; ”Till Pappa”; kan mycket väl vara det sötaste jag har sett på oerhört länge.
Efter en snabb visit hos Elin (som för övrigt är min nya soulmate) där körslaget beskådades (igen, huvva) så bar det av hem till lägenheten där jag fick se Atlético förlora, utan att skämma ut sig, för att sedan slockna i soffan innan jag hann sätta igång en lagom läskig skräckfilm i bakgrunden. Ska göra ett nytt försök ikväll då jag laddat upp för veckan med nio olika skräckisar, en vecka sent förvisso, men det bryr jag mig mindre om.
Dagen till ära har spenderats som flytthjälp då Unneholms köpt en ny soffa som för tillfället huserar i mitt och Eriks förråd, något som krävde ett par mil i Unnebys Saab. En relativt lugn tur, förutom petitessen att vi var ungefär fem centimeter ifrån att bli påkörda av en stadsjeep som kom ångandes i sådär 150 knyck på en 70-väg. Jag såg den, helt seriöst, i ganska god tid och varnade Unneby med ett ”akta” (då vi var på väg ut från en mindre utfartsväg), men ungefär samtidigt som mitt andra a uttalades så hade bilen helt plötsligt förflyttats en bra bit längre än vad som borde vara möjligt.
Av Unnebys ansiktsuttryck att döma så slutade nog hans hjärta att slå där ett tag, jag vet i alla fall att jag glömde bort att andas.
Uschamig, klockan är över sex, jag måste verkligen äta något. Varför är det alltid jättejobbigt att laga mat när man har en massa ingredienser samtidigt som man helt plötsligt tror att man är Gordon Ramsey den 24 varje månad? ”Idag skulle jag vilja tillaga vitvinsstekt hälleflundra inbakad i fasanmarinerad åkerbärspalsternacka. Men se på fan, jag har bara ris och pasta, rackarns då..”
Inte för jag vet hur man bakar in något i en palsternacka, men you get the point.
Ska passa på att vidarebefordra ett musiktips som jag fick av Anna, som själv fått det av en vän. Bandet i fråga heter Mumford & Sons och plattan heter Sigh No More. Känns lite som Deportees debutalbum men med mer engelsk, rockig, framtoning. Folk-countrysoundet finns där men omarbetas och experimenteras med precis hela tiden. Bara lyssnat på den en gång men redan nu kan jag konstatera att det kommer bli ett par genomlyssningar till. Stämsången i Timshel är ju i sin ensamhet värt en genomlyssning.
Hm, kameran är tydligen hos Unneholms så jag kan tyvärr inte visa ett kort på mina nya fulsnygga, och supersköna, byxor som jag hittade på Myrorna i fredags. Känns knappast som att jag kommer att använda västen eller kavajen som införskaffades för outfitens skull, men byxorna köptes juh faktiskt för civilt bruk, så att säga. Randiga, alldeles för stora och vida som ett tält. Pure love, speciellt en söndag som denna.
The horror..
Men helgen var oerhört trevlig och fredagsutgången på Krogen Krogen var faktiskt över all förväntan. Mycket folk, rätt så bra drag och usla karaokeartister, precis som det ska vara med andra ord. Det enda direkt negativa jag kan komma på är att jag helt tycks glömma bort mina ilningsproblem i framtänderna samtidigt som jag börjar dricka. Får man ilningar till vardags av att dricka apelsinjuice så är det inte alls speciellt smart att tugga på både limeklyftorna samt myntabladen. Surprise, liksom.
Det var inte skönt att borsta tänderna i lördags. Alls.
Annars verkade kroppen reagera precis som den ska av lite för mycket alkoholförtärande, vilket var riktigt trevligt då jag inte kommer ihåg senast jag var riktigt bakfull. Hela lördagen spenderades i grund och botten i soffläge (tre olika soffor, men absolut ingen konkret aktivitetsskillnad) samtidigt som jag beklagade mig över hur dålig helg-tv faktiskt är. Förstår inte logiken i att lägga precis all skit under timmarna då en klar majoritet av den svenska befolkningen faktiskt ligger i sofforna och verkligen inte orkar göra något annat av värde. Men men, logik är väl överskattat antar jag.
Hann dock med en tur förbi Norra Kyrkogården med Maja och Unneby där ljus tändes och händer frystes. Finkänsligheten från min egen sida kanske inte var på topp då jag inte, likt Maja, köpte ett ljus för bekanta samt ett ljus för familj, utan istället köpte ett ljus för de individer som jag gillade och, ja. Logik är underskattat.
Lunden var dock oerhört vacker och den lilla pumpalyktan med meddelandet; ”Till Pappa”; kan mycket väl vara det sötaste jag har sett på oerhört länge.
Efter en snabb visit hos Elin (som för övrigt är min nya soulmate) där körslaget beskådades (igen, huvva) så bar det av hem till lägenheten där jag fick se Atlético förlora, utan att skämma ut sig, för att sedan slockna i soffan innan jag hann sätta igång en lagom läskig skräckfilm i bakgrunden. Ska göra ett nytt försök ikväll då jag laddat upp för veckan med nio olika skräckisar, en vecka sent förvisso, men det bryr jag mig mindre om.
Dagen till ära har spenderats som flytthjälp då Unneholms köpt en ny soffa som för tillfället huserar i mitt och Eriks förråd, något som krävde ett par mil i Unnebys Saab. En relativt lugn tur, förutom petitessen att vi var ungefär fem centimeter ifrån att bli påkörda av en stadsjeep som kom ångandes i sådär 150 knyck på en 70-väg. Jag såg den, helt seriöst, i ganska god tid och varnade Unneby med ett ”akta” (då vi var på väg ut från en mindre utfartsväg), men ungefär samtidigt som mitt andra a uttalades så hade bilen helt plötsligt förflyttats en bra bit längre än vad som borde vara möjligt.
Av Unnebys ansiktsuttryck att döma så slutade nog hans hjärta att slå där ett tag, jag vet i alla fall att jag glömde bort att andas.
Uschamig, klockan är över sex, jag måste verkligen äta något. Varför är det alltid jättejobbigt att laga mat när man har en massa ingredienser samtidigt som man helt plötsligt tror att man är Gordon Ramsey den 24 varje månad? ”Idag skulle jag vilja tillaga vitvinsstekt hälleflundra inbakad i fasanmarinerad åkerbärspalsternacka. Men se på fan, jag har bara ris och pasta, rackarns då..”
Inte för jag vet hur man bakar in något i en palsternacka, men you get the point.
Ska passa på att vidarebefordra ett musiktips som jag fick av Anna, som själv fått det av en vän. Bandet i fråga heter Mumford & Sons och plattan heter Sigh No More. Känns lite som Deportees debutalbum men med mer engelsk, rockig, framtoning. Folk-countrysoundet finns där men omarbetas och experimenteras med precis hela tiden. Bara lyssnat på den en gång men redan nu kan jag konstatera att det kommer bli ett par genomlyssningar till. Stämsången i Timshel är ju i sin ensamhet värt en genomlyssning.
Hm, kameran är tydligen hos Unneholms så jag kan tyvärr inte visa ett kort på mina nya fulsnygga, och supersköna, byxor som jag hittade på Myrorna i fredags. Känns knappast som att jag kommer att använda västen eller kavajen som införskaffades för outfitens skull, men byxorna köptes juh faktiskt för civilt bruk, så att säga. Randiga, alldeles för stora och vida som ett tält. Pure love, speciellt en söndag som denna.
The horror..
Kommentarer
Trackback
