Slut på kontot
Sju öl, tre drinkar och två shots. Varav en var tequila (huvva). Därför kändes det konstigt att fyllan inte var så närvarande medan jag var ute på krogen. Ungefär samtidigt som jag klev in i lägenheten så verkade den dock slå till, något som förtydligades då jag pratade med Jonas tidigare idag. Tydligen så hade jag pratat med honom över msn, något som jag strängt förnekade. Efter lite argumenterande så visade det sig att jag hade trott att han var någon annan (för jag kom ihåg att jag letade efter hans namn på kontaktlistan men inte hittade honom), vilket givetvis inte var fallet. Hm.
Trevligt hade jag igår dock, inget snack om saken. Tempot var kanske lite väl lågt, men allt som allt var det en behaglig utekväll. Lagom, eller kanske en aningens för lite. Jag vet inte helt säkert.
För övrigt så undrar jag hur man som bartender kan höra fel på ”två sexor minttu” och därefter börja blanda upp någon osmaklig drink beståendes av gin och diverse andra äckelvätskor. Tur att Unneby orkade gå tillbaks och fixa till det hela, pick your battles, liksom. Bartendern vägde dock upp misstaget när han senare under kvällen gjorde en dynamite apple-drink. Som en appletini fast i maskulinare form och med än mer äppelsmak. Win, så att säga.
Dagen till ära är seg. Väldigt seg. Funderar skarpt på att försöka få i mig något ätbart, två chokladbitar samt ett par mackor hos Unneby är nog nämligen ingen direkt synonym med tallriksmodellen. Skulle vara så oerhört gott med någon sorts snabbmat i skrivande stund, men då mina sista slantar gick till mjölk och smör så får jag helt enkelt borra ner huvudet i sanden och göra mitt bästa för att genomlida de sista dagarna innan lönen återigen lyser upp den mörka hösttillvaron.
Bridget Jones på trean klockan nio ikväll. Guldkantat värre. Nu är frågan bara om jag orkar släpa mig tillbaks till The Unneholms eller om jag ska bädda ner mig själv i soffan med lite te och en stor dos slapphet. Får se vad livsgnistan har att säga om det hela senare ikväll…nu lossnade dock ännu en skruv från min dator så jag tror faktiskt att jag lägger undan stackaren och låter den vila lite. Äh, va fan, jag gör nog honom sällskap. Vi kan skeda, i brist på mänsklig kontakt. Den är ju varm och så, och sedan låter ju fläkten som andetag. Nästan. Om man vill det tillräckligt mycket. Kanske?
