Semisentimental

Fråga inte, strunta bara i det. Fenomenalt trevligt och oerhört roligt har jag haft det i alla fall. Hannah, Bella, Die, en överenergisk liten hund samt lite glögg. Mer behövs tydligen inte för att sätta en fet gulkantad ram på en annars seg fredagskväll.

Ämnena som behandlades var många, och väldigt spridda beträffande seriositet och relevans. Precis som sig bör. Mycket klokare är jag inte, men jag kan ändå konstatera följande:


• Dagdrömmande går onekligen inom släkten (Hannah, du får vara min tredje syster, om du vill). Och då menar jag inte smådrömmar som tittar fram lite då och då, utan om fantasialster som innehåller allt från gediget manusarbete till ett dussintal alternativa slut. Blir det inte rätt, gör om. Let’s take it from the top!

• Att associera allt till sex är världens bästa skrattkatalysator, även fast etiken stundtals var väldigt låg. Stackars lilla Sickan. Att en oskyldig liten hund kan brainstormas fram till något så osmakligt kräver fan sina mentalt labila talare. 

• Svenne Banan som samlagslåt för att träna upp en viss färdighet skulle enbart resultera i en väldigt uttråkad kille och en ungefär lika utskämd utövare. Men man måste väl börja någonstans?


• Nästa helg kommer att bli vild. WILD, i tell you. Satan i mig, hypen är redan oförskämt hög.

• Timmäh. Liksom, jä, who doesn’t want some?

• Hannah kommer att göra kometkarriär som sexleksaksutvecklare. Patentverket nästa, direkt efter du har fått bukt med återfuktningsförmågan dvs. Mina idéer tedde sig inte som lika genomförbara, även fast jag är fullständigt övertygad om att Bella skulle klara av det hela. Inget snack om saken.


• Bara tanken på alkohol, och ångorna från den alkoholfria glöggen, gjorde Bella lite rund om fötterna. En dryg vecka kvar, sen kommer det att spåra. Big time.

• Årets glögg från Blossa var rätt så tråkig. God, men inget speciellt. Smakade som vanlig vit glögg med lite (liiiite) syrlighet. Besviken, hypen inför det hela förtog tyvärr lite av helhetsupplevelsen. Ungefär som med den nya Twilight-filmen. Fast med mindre vampyrer, och helt utan varulvar, trots att skägget börjar repa sig efter Halloween-eskapaden (Hugh Jackman, passa dig).



• De slår älgen med en yxa Bella, de använder inte älgen för att slå en oxe. Även fast jag håller med om att det vore jäääävligt manligt och norrländsk. Lyfta upp en älg och veva till en oxe med den så att de båda dör, mer norrländskt är hjortron, liksom.

• Jag bröt mitt egensvorna löfte om att inte röra glöggen före första advent. Bra självdisciplin där Thom, verkligen.

• Hannah sa att hon inte skulle ragga på krogen nästa vecka. Jag hörde, och antecknade. I dare you, du vet att du inte kommer att kunna hålla dig. Tillräckligt stolt för att försöka? ;)


• Killar och tjejer huserar på våglängder som är så sinnessjukt långt ifrån varandra. Man skulle behöva en antenn lika stor som Hubbleteleskopet för att lyckas här i livet, och jag som uppfostrats så fel och därför håller till någonstans mittemellan har det ju ännu svårare. Kunde de inte skickat med en bruksanvisning med lite nödvändiga tips samtidigt som man kom i puberteten? Får man med en förklaring när man köper batterier så är det väl i alla fall det minsta man kan begära? I och för sig så satte jag ”läser aldrig bruksanvisningar” på den manliga spalten i min tidigare blogg, så frågan är ju om jag är redo att tappa än mer i racet mot kvinnan inom mig bara för att lyckas i kärleken? Hm, tåls att tänkas på.

Edit:
Herrejisses, glömde dem mest episka iden som var undertecknad Die:

* Hur man ska lära känna en snopp för att på så sätt inte vara rädd för den längre. Tvådelad. Dels hälsa på den (ja, precis som det låter) och i nödfall karamalisera härligheten med något sött (i Dianas tankegångar var det jordgubbsglass) och på sätt tvinga sig själv till att förtära delikatessen. Glassen alltså. Tror jag. Win-win-situation antar jag.