Semisentimental

Hemma i byn över helgen, igen. Ännu ett välbehövligt break i vardagen då två, förhoppningsvis vilda, helger väntar härnäst. Det vilar något sorts naturligt lugn över Ängersjö, och även fast alldeles för lång tid i byn ofta resulterar i psykbryt av det större slaget så är det allt som oftast oerhört avslappnande att komma hem. Hem på riktigt, så att säga.

Tid till tankar, idéframföranden (som oftast resulterar i misslyckanden) och…själslig frid? Nej, stryk det sista, jag är trots allt inte buddist.

Tankar; främst för att det troligtvis är det mest naturliga som finns; att tänka. Konkretisering av reflektioner, eller dagdrömmeri, är så oerhört simpelt. I textform. Det är dock betydligt enklare att vara öppen med det ytliga, så därför känner jag mig stundtals lika djup som en barnbassäng. Utan urin, jag är nämligen väldigt mån om min hygien.

Det är intressant hur enkelt det är att prata om allt mellan himmel och jord med syskonen, och känslobrodern Jonas, för att sedan inte ens våga posta en kort text på Internet. Att dela med sig av sig själv till andra är något av det svåraste som finns, så att en annan individ än de ovan nämnda fått läsa en text (som egentligen var rätt så abstrakt och allt annat än konkret), som klargjorde hur jag är och känner mig (trots att den skrevs för två månader sedan) kändes…bra. På ett sånt där baby-step-sätt.

Känslor är ramen, tankar målbilden, men likt förbannat så letar jag febrilt efter både pensel och målarfärg. Och jag som till och med har problem med att rita streckgubbar.

Idéframförande; för det är ett sätt att förbättra mina halvdana försök till skapanden; precis på det där något naiva sättet som aldrig lämnar oss människor. Drömmen om det där som man innerst inne vet att man faktiskt kan uppnå, men som så oerhört få individer verkligen vågar anstränga sig för.

Musik? Nej, det är enbart texterna som klickar när försök till det hela görs, och det är som bekant bara en del av hela kakan. Skrivande? Kanske, men samtidigt så är jag fullt medveten om att jag behöver uppleva massor av saker innan jag är redo att göra realitet av min största dröm. Med andra ord så används kreativiteten i dagsläget enbart till att skapa än mer tankar som i sin tur leder till än mer torftiga försök till skapande. En ond cirkel som på något sätt känns både irriterande och hemtrevlig, inte helt olikt mitt hår.

Och ja, jag behöver verkligen klippa mig.



Beträffande att skriva något intressant och betydelsefullt i den här bloggen, nja, det kommer nog inte att hända. Tyvärr.