Semisentimental

Ensam i lägenheten, vilket är oerhört skönt, speciellt en frusen förvintermåndag likt denna. Kvällen har återigen spenderats i avslappningens tecken, något jag knappast är värd efter den allt annat än aktiva helgen. Passade dessutom på att ta ledigt på fredag, enbart för att få köra en minst lika slapp (om än socialare) kväll på torsdag med herr Lundström, så i grund och botten har min ambitionskurva onekligen hittat en lång och trevlig nedförsbacke att sakta glida nedför.

Det sista av fullstoppet med tobak har just slocknat i pipan och i bakgrunden ljuder min ständigt växande spellista samtidigt som förbarmar mig själv över att inte ha uppgraderat mig till Spotify-premium än. Reklam må vara ett nödvändigt ont, men när både Måns och Basshunter ska envisas med att tränga sig in i min heltrevliga spellista så är i-landsproblemet tamefan kännbart å det grövsta.

Måndag till trots har jag hällt upp en något för stor whisky och kan därmed med enkelhet konstatera att singellivet faktiskt har vissa positiva aspekter. Nu säger jag inte att det inte finns tjejer där ute som kan spendera kvällarna i soffan, rökandes pipa med whisky i ena handen och Thom-musik ljudandes i bakgrunden, utan snarare att jag knappast bör vänta hela mitt liv på att denna själsfrände (av det kvinnliga slaget Jonas, tyvärr) knackar på dörren och frågar om jag vill köpa rökigt whiskyte.

Jag är visserligen naiv, men vissa gränser är till och med tydliga för mig.

Hörde för övrigt en oerhört intressant sak på radion idag (för att anspela på rubriken), en enkel tanke från en lyssnare som verkligen vände upp och ner på mitt liv, om än bara för ett par sekunder. Inslaget ifråga heter association’leken’, så hur de kom in på ämnet är irrelevant, men själva tanken hade att göra med en superklassiker till julsång, nämligen Hej Tomtegubbar.

Kvinnan som skrev in till kunggubbarna i studion hade suttit och druckit glögg med sin man och sina bekanta, och efter att hennes man frågat om hon kunde slå upp glögg i glasen så hade allt helt plötsligt fallit på plats, från absolut ingenstans.

Slå i glasen. Hej tomtegubbar. Herregud, Hej Tomtegubbar Slår i Glasen betyder – Hej Tomtegubbar, fyll upp glasen, och inget annat. Så många gånger som man har sjungit sången och sedan slagit i glasen vid just den delen. Så många stackars prydnadskärl som fått sätta livet till av en missuppfattning som inte bara jag, hon, och bägge programledarna kan vara ensamma om att haft. 

Jag har alltid tyckt att texten är ologisk, men aldrig tänkt efter tillräckligt mycket.

Det kan inte bara vara jag, mitt liv är förändrat för alltid, vilken jävla uppenbarelse. 


Nej, nu ska jag fortsätta och pyssla lite med min spellista och dricka upp min whisky. Suget efter en kopp te blev farligt stort, förhoppningsvis har jag inte bara svart te här hemma (ja Pard, jag ska köpa mer och nytt från Slaggatan, snart snart) så det lutar mot att det blir en kopp om dryga timmen. På återseende, ha det totalbäst, allihop.

Att röka pipa till Concerning Hobbits är för övrigt precis så episkt som det låter.