Semisentimental

Uppdrag verklighetsåterupptagande har inletts och allt som allt så har dag ett gått relativt bra. Några timmars arbete, upphämtning av Bellas bortglömda jacka på All Star, städning av det egna rummet, kropp omhändertagen med skäggborttagning som pricken på i:et, en sväng förbi affären samt bokning av tvättid imorgon klockan 07.00. Ska då även försöka hinna med lite diskande och flaskpantande så att lägenheten slutligen kan få komma tillbaks till sin skinande standard. Eller, tja, allt är relativt.

Lägger man det uppenbara till sidan så är livet faktiskt rätt så behagligt för tillfället. En whiskykväll med Herr Lundström hägrar förhoppningsvis just bakom horisonten och detta snöiga femgraders-Umeå är ju löjligt behagligt på alla sätt och vis. Visserligen är jag fortfarande precis lika löjligt rastlös som jag var för ungefär en månad sedan, något som tyder på att verkligheten faktiskt hunnit ikapp en till slut, men samtidigt så kan jag nog leva med det. Ett tag. Några månader, till sommarens värme börjar smyga sig på. Då väntar nämligen ett nytt kapitel i denna torftiga berättelse. Hur det skrivs, vars och av vilka; det får dock framtiden utvisa.

Nog med pladder. Bloggen skrevs som ursäkt för att posta en bild och irrelevant skitsnack blir ju lätt relativt, eh, irrelevant? Satt i soffan tidigare ikväll och åt lite sushi med Die när jag såg att min griffeltavla börjat användas på riktigt. Dagens visdomsord, en ny tradition? Hur som helst funderar jag på om jag verkligen flyttat in i rätt kollektiv. En bild säger mer än tusen ord.