Semisentimental

Så fick man lite livsgnista mitt i veckan, ungefär lika oväntat som välbehövligt. Ett helt nytt beroende har uppstått, och helt ärligt så har jag ingen aning om hur jag ska tackla det. Snus kan jag bara strosa iväg och köpa lite av, när suget sätter in, samma sak med alkohol, socker och allt där mittemellan. Affärsöppettider är det största hindret, och det är ett överkomligt sådant. Men 65 mil är liksom 65 mil. Och det är typ långt, har jag kommit fram till (läs: geni). Någon som har en helikopter som står och skräpar bakom ett garage någonstans?

Nåväl, jag har inte tänkt klaga över att jag inte får vara naivt lycklig varje dag, det känns allt annat än finkänsligt med tanke på hur grå jag varit tidigare i…eh, livet.

Lunch hos Unneby för tillfället. Inte en speciellt nyttig sådan. Ciabatta gånger två med alldeles för mycket skagenröra och ishavssallad, samt nu kaffe med världshistoriens krämigaste och godaste cupcake. Me like. Soundtracket från (500) Days of Summer ljuder i bakgrunden medan Unneby fortsätter nörda ner sig i NHL 10. As usual, med andra ord.

Kvällen ska spenderas med att tvätta, vilket är ungefär lika välbehövligt som avslappnade. Och ja, du läste rätt. Huvudmålet är soffklädseln samt sängkläderna. Främst det sistnämnda faktiskt, då det känns lite fel att ha Frodo stirrandes på sig varje natt. Inget ont om Dianas pojksmak och val av extrasängkläder, men det känns knappast som att det gagnar min redan svajande maskulinitetsnivå.

Nej, nu ska jag hugga tag i den andra halvan av min cupcake. Jävla monsterbakelse, lika onyttig som god, vilket vill säga mycket. Mucho grande grosso. Typ.