Semisentimental

Jag borde vara bitter. Jag vill vara bitter. Bitterheten är en naturlig del av min personlighet, har så alltid varit. Inledde arbetsdagen med att köra fast med bilen och fick spendera en kvart med att agera fredsmäklare mellan mitt vänstra bakdäck och en stöddig snöhög med attityd så det räcker och blir över. Tack och lov kunde jag använda en spade som neutral mellanhand, annars tror jag fan inte att jag tagit mig därifrån. Mindre trevligt sätt att börja dagen på och den nedåtgående förkylningen tyckte givetvis att det fysiska arbetet var en perfekt irritationskatalysator, blixtvisit kan man alltid hoppas, guldkantat..

Men nej, jag är inte bitter. Jag är inte sprudlande, men jag är typ fortfarande glad. Jag försöker dölja det, igår försökte jag verkligen vara sur, men i ärlighetens namn så var jag nog bara trött. Det finns liksom saker att irritera sig på, men samtidigt så blir jag inte sur. Kom igen nu, vad fan är det som händer?

Verkar för övrigt bli jobb hela helgen. Känns kanske inte superroligt, men samtidigt så är jag i behov av pengarna och med en helvit helg så tjänar jag ju nästan igen det dubbelt upp, på något vänster. Sen att det innebär att det blir tolv arbetsdagar i rad är ju lite småsegt, men det ska jag baske mig ta igen den nästkommande helgen.

Fan vad jag blev tvärsugen på choklad. Det var jag aldrig för en månad sedan. Damn you, just du, ja. Hm, kanske har kvar lite i skafferiet..