Dagen före
För julefriden:
Sjukt mycket snö. Familjen.
Mot julefriden:
Är, trots allt, tvungen att jobba imorn.
Det finns någon gräns, en gräns där julen ändras. Jag nådde den för ett par år sedan, och det var faktiskt ganska skönt. Julen ska vara en synonym med familjen, och presenter ska bara vara bi-ingredienser, vilket de faktiskt är. Speciellt i år. Värme, från kärlek, kaffe, tjocka sockor och te. Det är det jag är ute efter.
Dock, vars går gränsen då man helt plötsligt säger ”Give me some Balls!” när man klär granen och bemöts av ”Vill du ha dem på grenen?” av farsan? Illa I say, smaklöst…och roligt.
Och Bella för fan, det heter knäck, inte knekt!
Vill bara konstatera, lite snabbt, i all välmening, att min familj är dum i huvudet. Eller, tja, mest jag och systrarna. Eller…nåväl, jag och Bella iaf. Mest Bella, tror jag. Vi dansade en vacker isdansbalett tidigare ikväll, på golvet, jag iklädd tighta långkalsonger och Bella iklädd…eh, något lika fult. Klimax nåddes när jag gjorde en fager piruett, möttes av en inspirerat ”Jaaa, så kan man göra” av Bella för att sedan se henne snurra ett varv innan hon helt plötsligt dundrar ner i golvet med axeln först. Fint, verkligen.
Övriga saker som Bella slängt ur sig ikväll:
"Peter Bögback, höhö…..*övrig konversation i några minuter*…Va, är han bög?"
*Smakåsikter om mina båda tesorter som jag hade med mig hem*
”Hm, den här luktar…glögg, och den andra luktar…linement! Yes”
(Tips Bull, bli inte sommelier)
Jaduu, det är inte lätt att vara normal, då man är så långt ifrån normal som man kan komma. Men de bjuu ja på broder. Men kom ihåg att du inte är så mycket mer normal än mig. Då du kommer upp i min ålder kommer du vara på min nivå vettu! ;P
