Ingen val? Inget val?
Trötthet. Verkligen påtaglig sådan. Uppdrag ”vinn tillbaks lite välbehövlig sömn” var kanske något av ett misslyckande, dock så var helgen i det stora hela raka motsatsen, så klagar gör jag absolut inte.
Tisdag imorgon, och början på en helt ny vecka. Känns…överkomligt, även fast jag redan nu är sådär jobbigt orolig i hela kroppen. Inte på ett negativt eller pessimistiskt sätt, utan bara på mitt sätt. Dels så är jag inte skapt för att hysa starka känslor för någon annan än mig själv, och samtliga fjärdedelar av min dysfunktionella familj, och dels så är jag inte funtad på det sättet att jag kan hålla kvar människor vid mig. Inte på det sättet. Det känns liksom som ett dömt misslyckande; så har jag tänkt, tio gånger av tio, trodde jag. Inte nu dock, och att säga att det skrämmer mig vore en underdrift värdig Guinness rekordbok.
Men nej, fan heller. Jag är inte rädd, och det är nog faktiskt just det som skrämmer mig.
Anywho, känslor är till för att stängas in, säger individen som vill bli psykolog och krönikör. Hyckleri is the shit.
Unneby och Die sitter och spelar Little Big Planet medan jag lyssnar på Bat For Lashes och återigen slås av hur skön deras platta Two Suns är. Hednisk indie-pop med flirtar till artister likt Björk och Steve Reich, me like, å det grövsta. Druckit lite kaffe men känner mig fortfarande allt annat än levande. Funderar skarpt på att stänga in mig i rummet med min Tiramisuglass och börja se Mad Men på riktigt, från början. Visserligen känns det osocialt av rang, men samtidigt konstaterade både Bunney och Die att jag nu skulle blir bitter och sur som en citron igen, och accepterande innan utförande från deras sida borde väl nästan innebär någon form av frikort?
Ja, jag tror bestämt det.
I övrigt så har jag nu fått lön, vilket känns underbart skönt. Visserligen finns det ett flertal kostnader och skulder att fylla i för tillfället, men jag antar att det är skit man får ta. En mastodontladdad beställning av rött te från Slaggatan väntar dock just bakom knuten, ska bara vänta med att klicka in mig på sidan innan jag är säker på att jag kommer att lyckas fixa en order som inte innehåller en massa choklad för pengar som jag, i ärlighetens namn, inte har. Ett uppdrag väl värt all fokus och planering, önska mig lycka till.
Nej, Mad Man it is, samt lite glass och Loka. Om suget sätter in så har jag även en oerhört intressant öl som står och väntar på mina smaklökar i kylskåpet. Kanske är så jag ska tackla den gråa vardagen som komma skall, återgå till vardaglig salongsberusning? Semialkoholism borde kunna fungera, tre veckor kanske inte tar lika länge då? Eller så accepterar jag faktumet att jag kommer att vara patetisk så det räcker och blir över den kommande tiden, så inte mig, mög alltså..
Bjurö Klubb får avrunda musikkvällen, även fast mer säkert väntar bakom horisonten av kommande Mad Men avsnitt.
