Jag suckar inte
De tidigare 65 milen är utbytt mot nästan 100 sådana, i teorin än jobbigare, men en telefonlina bryr sig inte om kilometerantal och därför har även jag bestämt mig för att ignorera det.
Jag är hemma i byn, och jag mår sjukt bra. Jag vet inte vad det är, men i samma stund som jag parkerade utanför vårat hus och strosade ner mot farstun så kändes allt bara så jävla bra. Ovanligt bra, lika förvirrande som trevligt. Har spenderat dagen med att klyva ved i bar överkropp, allt för att boosta upp manlighetsmätaren lite grand, samt bra tagit det lugnt. Som sig bör en helg som denna, speciellt i Ängersjö.
Allt känns bara bra, kanske är det för att jag har en ny mobil som fungerar överraskande bra eller så beror det på att vädret är fint och katterna söta. I verkligheten så är jag rätt så övertygad om att den positiva känslan kan spåras till att det är söndag imorgon, en dag som efterföljs av en och en halv arbetsdag för att sedan utmynna i en Stockholmsresa som (helt oplanerat) kommer vara i nästan sex dagar.
Jag kommer att få krama min flicka, jag kommer att få glida runt med min longboard på midsommarkransens välskötta gator, jag kommer att andas det stadsliv som jag snart hoppas vara en del av och jag kommer att få festa tillsammans med Diana, Elli och Angelica (så det så!) på lördag. I Stockholm, i solen (så det så, igen!).
Så, Sigh no More, självklart dagens titelplatta. Har skrivit ca två Word-sidor om konserten för dryga månaden sedan, men konstaterade sedan att ord helt enkelt är överflödiga. jag bryr mig inte om vad prettomusiker (som upptäckte bandet liiiiite för sent och därmed måste hata det) tycker om dom, Mumford and Sons är det bästa som hänt musikvärlden efter Missy Higgins.
Och ja, konserten var sjukt (JÄVLA) magisk.
Jag är hemma i byn, och jag mår sjukt bra. Jag vet inte vad det är, men i samma stund som jag parkerade utanför vårat hus och strosade ner mot farstun så kändes allt bara så jävla bra. Ovanligt bra, lika förvirrande som trevligt. Har spenderat dagen med att klyva ved i bar överkropp, allt för att boosta upp manlighetsmätaren lite grand, samt bra tagit det lugnt. Som sig bör en helg som denna, speciellt i Ängersjö.
Allt känns bara bra, kanske är det för att jag har en ny mobil som fungerar överraskande bra eller så beror det på att vädret är fint och katterna söta. I verkligheten så är jag rätt så övertygad om att den positiva känslan kan spåras till att det är söndag imorgon, en dag som efterföljs av en och en halv arbetsdag för att sedan utmynna i en Stockholmsresa som (helt oplanerat) kommer vara i nästan sex dagar.
Jag kommer att få krama min flicka, jag kommer att få glida runt med min longboard på midsommarkransens välskötta gator, jag kommer att andas det stadsliv som jag snart hoppas vara en del av och jag kommer att få festa tillsammans med Diana, Elli och Angelica (så det så!) på lördag. I Stockholm, i solen (så det så, igen!).
Så, Sigh no More, självklart dagens titelplatta. Har skrivit ca två Word-sidor om konserten för dryga månaden sedan, men konstaterade sedan att ord helt enkelt är överflödiga. jag bryr mig inte om vad prettomusiker (som upptäckte bandet liiiiite för sent och därmed måste hata det) tycker om dom, Mumford and Sons är det bästa som hänt musikvärlden efter Missy Higgins.
Och ja, konserten var sjukt (JÄVLA) magisk.
Kommentarer
Postat av: Fishär
Sällskapet där var inte fy skam det heller!
Trackback
